Stadsparken

Häggen har en stor naturlig utbredning från Europa till norra och mellersta Asien samt ända bort till Korea och Japan. Sorten ’Watereri’ är en engelsk selektion. Denna hägg blir 7–9 meter hög och 6–8 meter bred.

Blommorna sitter i långa klasar och är både större och längre än blomklasarna hos den rena arten, samt att blomningen på storblommig hägg varar längre. Den blommar i maj med väldoftande, vita blommor. Efter blomningen får den små, svarta frukter. Höstfärgen är gul.

Vår – Blomning.
Sommar – Inget nämnvärt.
Höst – Höstfärger i gult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Vårbild.

Vårbild.

Naturligt förekommande i Kaukasus, Armenien och norra Iran. Kaukasisk vingnöt blir 15–20 meter hög och 12–15 meter bred, och ofta flerstammig. Skjuter en stor del rotskott, vilket gör att den i längden kan bilda ett mindre bestånd.

Hanhängena är korta, tjocka och gulgröna, och sitter på äldre skott. Honhängena sitter i spetsen på skotten och är långa, slanka och gröngula/limegröna. Ihop med bladen inger trädet ett exotiskt uttryck. Eftersom släktet inte är giftigt och den kaukasiska vingnöten blir flerstammigt, passar det bra på till exempel lekplatser där den kan ge ett lekvärde.

Vår – Intressanta knoppar som påminner om sälfenor.
Sommar – Honhängena med de vingade nötterna, bladen/habitus.
Höst – Höstfärger i anonymt gröngult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Höstbild.

Valnöten är spridd över hela världen då den har odlats länge för sina uppskattade nötter (eller stenfrukt som den egentligen är), och det är därför svårt att fastställa ursprung. Det finns beskrivet allt ifrån Balkan, Turkiet, Libanon till Kirgizistan och Kina där i de två sistnämnda sägs kunna påvisa tusenåriga trädbestånd.

Det svenska namnet kan ibland benämnas som ”valnöt”, men eftersom det finns flera arter inom släktet valnöt (Juglans) så benämns denna art ibland som äkta valnöt. Den blir 12–18 meter hög och 10–15 meter bred.

Han- och honblommor sitter på samma träd, där hanblommorna är gulgröna, tjocka hängen och honblommorna mer oansenliga och sitter i glesa klasar. Frukten är gröna och släta och ungefär stora som golfbollar, varpå själva nöten sitter innanför det yttre, släta skalet. Ytterskalet kan vara svårt att få loss från nöten och missfärgar lätt tex händer och kläder. Höstfärgen är gul.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Habitus och bladen ger vackert, exotiska intryck.
Höst – Höstfärger i gult, nötter.
Vinter – Inget nämnvärt.

Sommarbild.

Naturligt, om än sparsamt, växande i centralkinesiska bergen, men är spridd i Kina via plantering. Den blir 6–8 (12) meter hög och 6–8 meter bred. Får gula blommor på bar kvist i april-maj.

Denudata betyder avklädd och syftar på den tidiga blomningen som sker innan bladutspringet, men som är generellt för magnolior och dess blomning. Magnolia brukar inte ha någon nämnvärd höstfärg utan brukar vara gulgrön/gulbrun.

Vår – Blomning.
Sommar – Friskt gröna blad.
Höst – Höstfärger i gröngult/gulbrunt.
Vinter - Inget nämnvärt, men knoppar för kommande års blomning ger ett visst prydnadsvärde.

Vårbild.

Vårbild.

Ytterligare ett av de japanska körsbären, denna är dock en av de vanligaste då ’Kanzan’ var frekvent använt i alléer och som entréträd i villatomter under 1970-talet. Det är förståeligt eftersom denna sort är snabbväxande, robust och blommar rikligt.

Blir 6–10 meter hög och 5–8 meter bred och kan vara antingen topp- eller bottenympad. Blommorna är rosa och kommer i maj och får ingen frukt. Bladutspringet är bronsfärgat för att övergå till grönt. Höstfärgen är gulorange.

Vår – Blomning, bladutspring.
Sommar – Inget nämnvärt.
Höst – Höstfärger i gulorange.
Vinter – Inget nämnvärt.

Vårbild.

Sorten ’Accolade’ är en hybrid mellan bergkörsbär (Prunus sargentii) och vårkörsbär (Prunus subhirtella) och togs fram på Knap Hill Nursery i England på 1950-talet. Den blir 4–7 meter hög och 5–9 meter bred.

Den får 4 cm stora, halvfyllda blommor som först är mörkt rosa för att senare övergå till lite mer ljust rosavitt. Blommorna slår ut efter hand vilket ger en färgskiftning i olika rosa toner och pågår mellan april-maj. Fruktsättningen är mycket sparsam, men om den får bär får den röda.

Höstfärgen är gulorange. Blir väldigt magnifik i massplantering, vilket kan beskådas i Kungsträdgården i Stockholm.

Vår – Blomning.
Sommar – Inget nämnvärt.
Höst – Höstfärger i gulorange.
Vinter – Inget nämnvärt.

Vårbild.

Härstammar som det hörs på namnet från Japan, men förekommer även i sydligaste Korea. Blir 8–12 meter högt och 6–8 meter bred. Blommar på bar kvist i april-maj i vitt. Får höstfärg i brungult till smörgult och även dekorativa frukter i form av en kolv som blir rosaröd. Denna kolv kan spricka upp och visa de orange frukterna inuti, vilket ger ett prydnadsvärde även på hösten.

Vår – Blomning.
Sommar – Friskt, grönt bladverk.
Höst – Dekorativa frukter.
Vinter – Inget nämnvärt, men knoppar för kommande års blomning ger ett visst prydnadsvärde.

Vårbild.

Vårbild.

Härstammar från Japan och Kurilerna i östra Ryssland. Blir 6–12 meter hög och 4–7 meter bred. Som det svenska namnet antyder så är denna magnolia mer senblommande än brukligt. Den börjar blomma i juni och kan fortsätta ända in i juli med stora, vita, väldoftande blommor. Något annat som ger junimagnolia ett prydnadsvärde är dess enorma blad som kan bli runt 50 cm stora, och ger ett spännande och exotiskt uttryck. Höstfärgen är brun.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Blomning och bladverk.
Höst – Höstfärger i brunt.
Vinter – Inget nämnvärt.

Vårbild.

Vårbild.

Härstammar från östra USA och har där ett stort utbredningsområde från Maine i norr till Florida i söder med västligaste utbredningen i Minnesota och Oklahoma. Blir 20–25 meter hög och 10–15 meter bred.

Har betydligt mer flikade blad än vanliga lönnar och en filterhårig bladundersida som gör den silvergrå. Höstfärgen är vanligtvis gul/gulgrön, men kan på torrare ståndort få mer rödaktig höstfärg. Har även dekorativa knoppar vid avlövat tillstånd.

Vår – Dekorativa knoppar, habitus.
Sommar – Bladverk.
Höst – Höstfärger i gult.
Vinter – Dekorativa knoppar, habitus.

Höstbild.

Finns vildväxande kring norra Pakistan till centrala Nepal. Blir 12–15 meter hög och 6–8 meter bred. Får vita stammar och som bibehålls vid högre ålder, till skillnad från den inhemska vårtbjörken som får mer uppsprucken bark nertill som äldre.

Himalayabjörkens blad är också större och mer mörkt gröna och får även större och tjockare fröställningar än vårtbjörken. Höstfärgen är gul.

Vår – Stam.
Sommar – Stam ihop med det mörka bladverket.
Höst – Höstfärger i gult.
Vinter – Stam.

Höstbild.

Detta är den kastanj som man brukar äta och som kan finnas i vissa mataffärer. Äkta kastanj är mer vanlig nere i Balkan än här uppe i Sverige, därav att man inte är lika bekant med den, utan vi är mer vana vid hästkastanj men som tillhör ett annat släkte (Aesculus).

Exakt ursprung är lite svårt att fastställa då den har använts för odling under en lång tid. I Sverige kan skörden variera då trädet behöver mycket värme för att ge rikligt med kastanjer. Trädet blir ungefär 15–20 meter hög och 10–15 meter bred. Äkta kastanj är ovanligt och framför allt i större exemplar. Det växer även en i Maria Alberts park, som troligtvis kan vara ett av Västsveriges största exemplar.

Hela trädet inger ett exotiskt uttryck med sina mörkt gröna blad med sågade kanter, hanblommorna med sin crèmevita färg som ger en fin kontrast till de mörka bladen, samt kastanjerna som liknar en ljusgrön sjöborre.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Vackra blad och blommor (hanblommorna), kastanjer.
Höst – Höstfärger i gult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Höstbild.

Härstammar från sydöstra Ryssland, Korea och nordöstra Kina. Den blir 10–15 meter hög och 10–16 meter bred och kallas ibland för ”Nordens palm” på grund av sina stora och frodiga blad. De är sammansatta av småblad och kan bli mellan 50–120 cm långa.

Blommorna är oansenligt gröngula och kommer i maj-juni. Manchurisk valnöt får också ätliga nötter. Höstfärgen är gyllengul.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Habitus och bladen ger vackert, exotiska intryck.
Höst – Höstfärger i gyllengult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Härstammar från Japan och blir runt 20 meter hög och 12 meter bred. Blommorna är crémevita med gult svalj och kommer i juni. Bladen är större än vanlig hästkastanj (Aesculus hippocastanum) och kan bli 40–45 cm i diameter. Höstfärgen är varmt gyllengul.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Blomning, bladverk.
Höst – Höstfärger i gyllengult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Höstbild.

Denna sort är hittad i Arnold Arboretum i USA och är troligen en hybrid mellan dvärgkörsbär (Prunus incisa) eller tokyokörsbär (Prunus x yedoensis) och bergkörsbär (Prunus sargentii).

Den ympas oftast på fågelbär (Prunus avium), som är vår inhemska körsbärsart. Den blir ett mindre träd på 5–6 meter i höjd och 2,5–3 meter bred. Den blommar i april med vita till ljusrosa blommor på bar kvist. Bladutspringet är bronsfärgat och övergår till grönt. Höstfärgen är orangerött.

Vår – Blomning och bladutspring.
Sommar – Inget nämnvärt.
Höst – Höstfärger i orangerött.
Vinter – Inget nämnvärt.

Vårbild.

Härstammar kring området runt Japan, Korea och nordöstra till centrala Kina.

Denna frökälla är utvald i ett växtprojekt där frön är tagna från Göteborgs botaniska trädgård.

I Sverige blir katsura runt 8–10 meter hög, med en sluthöjd på 20 meter och en bredd på 5–12 meter. Den är tvåbyggare vilket innebär att han- och honblommor sitter på olika individer, där hanblommorna är mer framträdande med sin rosaröda färg runt april-maj. Honblommorna är mindre och får trådformade röda märken och får bananformade frökapslar. Katsura blommar också på bar kvist.

Bladutspringet går i koppartoner för att övergå till friskt ljusgröna, och är tydligt hjärtformade. Höstfärgen är gulorange till rödviolett. Katsura kallas också för kakträd då löven avger en söt doft på hösten när de håller på att falla av, som påminner om nybakta kakor eller bröd.

Vår – Knoppar.
Sommar – Habitus och hjärtformade blad.
Höst – Höstfärger i gulorange/rödviolett.
Vinter – Knoppar.

Vårbild.

Dess naturliga ursprung är troligen sydöstra Kina. Kallas även ibland för tempelträd då det ofta har planterats intill tempel i Japan och Kina. Ginkgosläktet är ett av de allra äldsta släktena, men med endast en kvarvarande art. Idag har ginkgo en begränsad naturlig utbredning kring sydöstra Kina, medan den var vanligt förekommande över hela världen för 60–220 miljoner år sedan.

Ginkgo blir runt 15 meter hög i Sverige och som ung är det ett smalt träd med korta utåtriktade grenar, vilket kan inge ett ganska tanigt uttryck. Som äldre får det ett mer pyramidalt men oregelbundet växtsätt.

Om ginkgo är ett blad- eller barrträd tvistas det om, beroende på vem man frågar. Vissa menar att ginkgo ska behandlas separat – att ginkgo är ginkgo! Bladen, eller barren, är väldigt karaktäristiska och ser ut som en solfjäder med ett litet hack i mitten. Honplantor får frukt som nedfallna på marken, inte bara kladdar ner, utan också har en oangenäm doft. Det är därför vanligast att endast hanplantor planteras i offentlig miljö.

Vår – Inget nämnvärt.
Sommar – Bladen.
Höst – Höstfärger i gyllengult.
Vinter – Inget nämnvärt.

Dess naturliga utbredning går från södra Frankrike via Balkan, Turkiet, Libanon och ända bort till Kaukasus. Den blir 10–15 meter hög och 8–15 meter bred.

Blommar i april-maj med gulgröna hängen, följt av frukt som är humlekottsliknande och ger en dekorativ detalj. Humlekottarna sitter kvar långt efter att bladen har släppt. Höstfärgen är gyllengul. Äldre träd utvecklar också spännande stamformationer med håligheter och mönster, likt kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides).

Vår – Inget nämnvärt (stam på äldre träd).
Sommar – Frukt.
Höst – Höstfärger i gyllengult.
Vinter – Inget nämnvärt (stam på äldre träd).

Vårbild.