Vag terräng

Vag terräng är en fri översättning från det franska uttrycket Terrain vague som används för att beskriva obestämda platser.

 

Gestaltningen utgår från de vaga platserna som är som mest närvarande under vår tidiga uppväxt. En parkering, en höjd, en bänk eller ett träd. Platser som definieras i hur de används och som är flytande och ändras över tid där olika sociala grupper kan mötas utan mallar och begränsningar.

 

Den består av sex stycken oljemålningar i formsågat trä. De sitter längst med taket på fritidsgården som en bård. Motiven i de olika målningarna är träd och natur från omgivningen i Sjuntorp. Även den mänskliga närvaron som har påverkat platserna. En tappad EPA-skylt, kvarlämnade fyrverkerier från nyår, klotter inristade i trädbarken.

 

Platserna i Sjuntorp är mötesplatser men i en bred bemärkelse. För trots att det är platser där man möter varandra är inte umgänget är det viktigaste. Det räcker med att man ser spår och uttryck av varandra för att erkänna andra sociala gruppers existens och ge en uppfattning om att man själv är en del av en större gemenskap. Därför är den vaga terrängen viktig och värd att bevara.

 

Amanda Karlsson (f. 1989, Karlstad) målar i oljefärg och arbetar med trä i både två- och tredimensionella former. Hon konstruerar scenografier och iscensätter händelser, vilka hon sedan dokumenterar och återskapar i installationer och målningar. I hennes arbeten utforskar hon människans strävan, drifter och känsla av otillräcklighet med en process som kan liknas vid att gräva där man står och i gropen finns myter, humor och symboliska idévärldar som på olika sätt försöker förklara den mänskliga sårbarheten och ge förslag på hur vi kan hantera den. Hon finns representerad med ett flertal offentliga gestaltningar och hennes verk har visats på bland annat Värmlands museum, Avesta Art, Ebelingmuseet och Ståhl collection.