Örtagården på Vårviks Gård
I Örtagården växer örter, ätbara blommor och gamla medicinalväxter – alla med sin unika doft, smak eller historia. Här hittar du växter som används i mat, teer, salvor och som botemedel i folkmedicin. Välkommen att lära dig mer om växternas egenskaper och hur de bidrar till både biologisk mångfald och välmående!
Det finns totalt 18 växtbäddar i Örtagården. På Vårviks Gård är varje bädd är uppmärkt med en siffra - du hittar den i planteringen!
Grönt kulturarv och smakrik grönska
I denna bädd växer humle (Humulus lupulus) av sorten ’Hulla Norrgård’, en del av Sveriges gröna kulturarv. Fram till 1860 var det lag på att odla humle, främst för ölbryggning, men även som medicinalväxt. Humle är en klättrande växt som ger lummig grönska och är uppskattad av pollinatörer.
Här växer också ramslök (Allium ursinum), en tidig vårprimör med smak av vitlök som kan användas i pesto, smör eller soppor. Gräslök (Allium schoenoprasum), en klassisk kryddväxt, ger både smak och nektar – dess lila blommor är riktiga insektsmagneter.
Timjanens doft och mångfald
I denna solälskande bädd hittar du olika sorter av timjan (Thymus spp.) som alla trivs i torra, väldränerade jordar, på murar och i stenpartier. De lockar bin och fjärilar med sina blomklasar.
-
Backtimjan (Thymus serpyllum) är en låg, marktäckande art som bildar blommande mattor.
-
Kryddtimjan (Thymus vulgaris) är en klassiker i köket, särskilt till kött och grytor.
-
Citrontimjan (Thymus × citriodorus) har en frisk citruston, god i marinader och teer.
-
Gråtimjan (Thymus pseudolanuginosus) är en dekorativ och aromatisk ört med silvergrå blad. Den är dessutom vintergrön, vilket innebär att den behåller sina blad året runt och ger färg även under de kallare månaderna.
Timjan fungerar både som krydda, teväxt och som viktig nektarkälla i örtagården.
Växter med kraft och karaktär
Kraftfulla karaktärer – doft, tradition och tålighet
Här växer robusta och tåliga växter med stark doft, historisk användning och lång blomningstid. Många av dem har en plats i både äldre folkmedicin och köksträdgård – och de bjuder samtidigt pollinatörer på rikligt med nektar och blomglädje.
Åbrodd (Artemisia abrotanum)
Även kallad ’predikoväcka’. En aromatisk växt med grågröna, fjäderlika blad och stark doft. Har använts för att friska upp hem och som medicinalväxt mot inälvsparasiter. Sorten är en del av Grönt kulturarv.
Libbsticka (Levisticum officinale)
En flerårig ört med kraftig växt och distinkt smak som påminner om selleri. Perfekt i soppor och buljonger. Har traditionellt använts för att främja matsmältningen.
Purpurkärleksört (Hylotelephium telephium Atropurpureum-Gruppen)
En lättodlad och senblommande perenn med purpurröda stjälkar och blommor. Mycket populär bland höstens pollinatörer och en fin kontrastväxt i rabatten.
Bergnepeta (Nepeta racemosa 'Linghem')
Solälskande och tålig med lång blomningstid. Blålila blommor som lockar fjärilar och bin. Även denna växt är en del av Grönt kulturarv.
Myntornas värld
I denna bädd samsas olika sorter av mynta (Mentha spp.), en växtgrupp som älskar sol och sprider sig gärna där den trivs. För att begränsa spridningen kan man odla mynta i kruka eller i nedgrävda kärl.
-
Chokladmynta har en mild smak med toner av kakao – god i desserter.
-
Mojito- eller grönmynta är frisk och perfekt till drinkar eller sommarvatten.
-
Krusmynta har krusiga blad och kraftig arom – klassisk till lammrätter.
-
Jordgubbsmynta och apelsinmynta bjuder på fruktiga doftupplevelser och passar både som te och garnering.
Alla myntasorter lockar pollinatörer med sina små, men nektarrika blommor.
Doft, färg och tradition
Denna bädd bjuder på en blandning av färgstarka, doftande och historiskt använda örter och blommor.
Oregano eller kungsmynta (Origanum vulgare) är en av våra mest älskade örtkryddor, särskilt i medelhavsköket. Dess rosa till lila blommor lockar mängder av pollinatörer, och växten har även använts som traditionell medicinalväxt.
Oregano sägs bland annat kunna stärka immunförsvaret och har länge använts för sina antiinflammatoriska och antibakteriella egenskaper.
Isop (Hyssopus officinalis) är en gammal klosterört med stark doft och vackra blommor i blått, lila, rosa eller vitt. Växten har en bittersöt smak och används både i matlagning och som traditionell medicinalväxt, särskilt vid hosta och matsmältningsbesvär.
Kantnepeta (Nepeta × faassenii) är en tålig och dekorativ perenn med blåvioletta blommor som lockar pollinatörer hela sommaren.
Myskmalva (Malva moschata) är en söt doftande, ätbar blomma som är fin i sallader eller som dekoration – och som också gillas starkt av fjärilar. Blommorna kan vara rosa eller vita, och ger ett romantiskt inslag i både rabatter och maträtter.
Doftande perenner och lummiga former
Här möts blomprakt och frodig grönska i en kombination av gammalt kulturarv och moderna planteringsidéer. Här ligger också trästockar som kan fungera som boplats åt vedlevande vildbin och andra insekter, vilket främjar den biologiska mångfalden i området.
Fylld kanelros ’Lövhult’ (Rosa spp.), en del av Grönt kulturarv, är en gammaldags buskros med rik blomning och härlig doft. Historiskt använd i både doftkuddar och hudvård.
Myskmalva (Malva moschata) återkommer här med sina lätta, rosa blommor och milda doft.
Citronmeliss (Melissa officinalis) är en klassisk ört i örtmedicin och teblandningar. Den har lugnande egenskaper och lockar bin med sina små, ljusa blommor.
Kantnepeta (Nepeta × faassenii) med sin långa blomningstid ger både färg och nektar till insekterna.
Krypvide (Salix repens ’Green Carpet’), en marktäckande vide, är tålig och vacker året om. Salix-släktet är dessutom viktigt för många fjärilsarter vars larver lever på bladen.
Doft, färg och sensommarprakt – en bädd för pollinatörer och tradition
Här samsas färgstarka och doftande växter som både gynnar biologisk mångfald och bär på en rik växtkultur. Många av arterna är torktåliga och blommar sent – en viktig källa till nektar och pollen när mycket annat har blommat färdigt.
Lavendel (Lavandula angustifolia)
En klassisk medelhavsväxt som älskas av bin och fjärilar. Doftar starkt och används i bakverk, godis, doftkuddar och parfymer. Lavendel sägs även hålla skadedjur och mal borta från garderoben.
Ros (Rosa spinosissima ’Professor Fagerlind’)
En rikligt blommande buskros med historia – en Grönt kulturarv-växt. Storvuxen och överdådig med högt prydnadsvärde.
Rysk martorn (Eryngium planum)
Tistellik och tålig perenn med sen blomning som uppskattas av fjärilar, bin och blomflugor. Rik på både pollen och nektar.
Temynta (Monarda spp.)
Färgstark och långblommande ört. Doftande blad som smakar bergamott – perfekt i te eller sallad. Har traditionellt använts mot förkylning och halsont.
Solbrud (Helenium autumnale)
En trogen sensommarblommare som förlänger säsongen för pollinatörer. Trivs i vilda, ängsliknande planteringar.
Naturlig kraft och sensommarblom – växter som påverkar mer än man tror
Här växer arter med starka egenskaper – både inom traditionell örtmedicin och som naturligt växtskydd. Samtidigt blommar det långt in på hösten och erbjuder viktig näring till pollinatörer som bin och fjärilar när mycket annat blommat klart.
Fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum)
En nära släkting till äkta johannesört. Har traditionellt använts i lugnande teer, men kan påverka effekten av vissa läkemedel – använd med försiktighet. En omtyckt växt bland vilda bin och fjärilar.
Stinktagetes (Tagetes minuta)
En kraftfull växt med stark doft och ett rotsystem som avskräcker ogräs och skadedjur. Har använts som naturligt bekämpningsmedel, men ska inte ätas – innehåller starka ämnen som kan irritera hud och svalg.
Solbrud (Helenium autumnale)
Blommar sent och länge, vilket gör den särskilt värdefull för pollinatörer på sensommaren. Passar fint i vilda, ängsliknande planteringar där den lyser upp med sina varma färger.
Bär, blomning och biologisk mångfald
Den här planteringen bjuder på både ögonfröjd och smakupplevelser – här möts tidig blomning, pollinatörsnytta och växter med tradition inom både mat och folkmedicin. En plats som gynnar både människor och småkryp.
Blåbärstry (Lonicera caerulea var. kamtschatica ‘Atut’)
En tålig bärbuske med avlånga blå bär – fulla av antioxidanter. Blåbärstry räknas som ett av våra verkliga superbär. Blommar tidigt och blir en viktig resurs för vårens första humlor. För att få bär krävs minst två olika sorter för korspollinering. Skörd redan i maj–juni!
Vädd (Knautia spp.)
En klassisk ängsväxt som blommar länge och är mycket nektarrik. Gillas av bin, fjärilar och andra insekter. Dess vackra blommor passar även fint i sommarbuketter.
Solhatt (Echinacea spp.)
Stark och färgstark perenn i toner av rosa, vitt, rött och orange. Ger både pollen, nektar och – när blomningen är över – frön till småfåglar. Har använts inom folkmedicinen i generationer, bland annat för att stärka immunförsvaret.
Brudbröd (Filipendula vulgaris)
Delikat och tålig växt som trivs i torra och kalkrika miljöer. Lockar mängder av pollinatörer. Namnet kommer från att rötterna förr användes som nödföda. Brudbröd har också en historia som medicinalväxt, likt sin släkting älggräs.
Lugn, läkedom och historia i blom
Här möts två klassiker från klosterträdgårdar och örtagårdar, med lång tradition inom både läkekonst och väldoft. Växterna lockar pollinatörer, sprider sig frodigt – och bjuder på rik kulturhistoria.
Citronmeliss (Melissa officinalis)
En mångsidig ört som använts i teblandningar och folkmedicin för sina lugnande egenskaper. Lockar bin med sina små, ljusa blommor och sprider sig snabbt – perfekt för att fylla ut tomma ytor i en rabatt.
Apotekarros (Rosa gallica 'Officinalis')
En av Europas äldsta odlade rosor, med rötter i medeltidens klosterträdgårdar. Har använts i århundraden mot inflammation, sår, huvudvärk och matsmältningsbesvär. Blad och blommor har ingått i teer, salvor och bad. Rosenvatten och -olja utvinns ur blommorna och används inom både hudvård och aromaterapi. Efter blomning bildas nyttiga nypon – rika på C-vitamin och omtyckta av både människor och fåglar.
Doft, dragkraft och naturlig balans
Den här tåliga och blomvilliga perennen är både vacker och nyttig – för pollinatörer, nyttoinsekter och människor. En riktig hjälteväxt i både örtagård och rabatt.
Bergnepeta (Nepeta × faassenii)
En låg och buskig perenn med grågröna, aromatiska blad och blåvioletta små blommor som blommar rikligt från försommar till långt in på hösten. Växten är mycket torktålig och en favorit bland bin, fjärilar och andra pollinatörer – men också bland nyttoinsekter som hjälper till att hålla ohyra borta på naturlig väg.
Bergnepeta, liksom dess släkting kattmynta (Nepeta cataria), har traditionellt använts inom folkmedicinen för att lugna oro, underlätta matsmältning och lindra förkylning.
Färg, smak och pollinatarglädje – i en bädd full av liv
Blåbärstry (Lonicera caerulea var. kamtschatica ‘Wojtek’)
En mycket härdig buske som klarar både sträng vinter och tidig vårfrost. De små gula blommorna i april–maj är oansenliga för ögat, men värdefulla för tidiga pollinatörer. För att få bär krävs korspollinering – plantera minst två olika sorter. De avlånga bären smakar som en blandning av blåbär och svarta vinbär, och passar utmärkt till sylt, saft, bakning eller att ätas färska.
Blodnäva (Geranium sanguineum)
En lågvuxen, blomvillig perenn som trivs i sol till halvskugga och fungerar bra som marktäckare. Blommar från försommar till sensommar och är särskilt uppskattad av humlor. Har använts inom folkmedicin för sin sammandragande och blodstillande verkan – därav namnet. Vackra höstfärger gör den till en säsongsförlängare i rabatten.
Solhatt (Echinacea spp.)
Robust och ståndsmässig perenn med upprätta stjälkar och färgglada blommor i rosa, vitt, rött och orange. Den är rik på både pollen och nektar, och drar till sig fjärilar, bin och andra nyttiga insekter. Fröställningarna blir vintermat för småfåglar. Solhatten har lång användningstradition inom naturmedicin.
Oregano / Kungsmynta (Origanum vulgare)
En klassisk ört med kraftig smak och god växtkraft. Blommorna i rosa till lila nyanser lockar mängder av pollinatörer. Har länge använts som medicinalväxt och sägs bland annat stärka immunförsvaret. En favorit i både örtträdgård och kök – särskilt i medelhavsrätter.
Doft, tradition och blommande arv
Den här bädden förenar dekorativa växter med traditionell användning – och doft som för tankarna till svunna tider.
Polkagrisros (Rosa mundi)
En gammal, rosarandig skönhet med anor från medeltiden. Härdig, lättodlad och skuggtålig – och van att trivas i torra jordar. En klassiker i äldre torpmiljöer.
Pimpinell (Sanguisorba minor)
En lågväxande, frisk perenn med små, tandade blad och gurkliknande smak. Passar fint i sallader och uppskattas av pollinatörer.
Nejlika (Dianthus spp.)
En doftande perenn med lång tradition i kulturplanteringar, inte minst på kyrkogårdar. Lockar till sig både bin och fjärilar.
Fjädernejlika (Dianthus plumarius 'Marieberg')
En gammaldags favorit som ingår i märkningen Grönt kulturarv. Doftande och populär bland pollinatörer – med blomning som ger karaktär åt bädden.
Mer information kommer snart.
Söt smak och somrig blomning
Plommon (Prunus domestica 'Victoria')
En klassisk plommonsort med stora, röd-gul-violetta frukter och söt, god smak. Frukterna mognar i mitten av september. För att undvika svampangrepp bör karten gallras om de sitter för tätt. Sorten är självfertil – det betyder att den befruktar sig själv och inte kräver något annat plommonträd i närheten för att ge frukt.
Myskmalva (Malva moschata)
En söt doftande blomma som kan vara rosa eller vit. Myskmalvan är både dekorativ och ätbar – fin i sallader eller som garnering. Dess blommor är dessutom omtyckta av fjärilar och andra pollinatörer.
Solälskare och pollinatörsfavoriter
Denna bädd bjuder på färgprakt, doft och liv – med växter som gynnar pollinatörer och samtidigt bidrar med skönhet, ätbarhet och historik i trädgården.
Höstsolros (Helianthus ‘Eivi’)
En ståtlig perenn ur Grönt kulturarv-sortimentet. Blommar rikligt i gult från augusti till september och ger både volym och rörelse i rabatten. Mycket uppskattad av bin och humlor.
Röllika (Achillea millefolium)
En klassisk ängsväxt som blommar länge i vitt – sin naturliga färg – men finns också i röda, rosa och gula trädgårdsvarianter. Doftande blad, älskad av fjärilar och vilda bin. Har använts som medicinalväxt och som snitt- och eternellblomma.
Solhatt (Echinacea spp.)
En robust perenn med stark karaktär och färger i rosa, vitt, rött och orange. Rik på pollen och nektar, och populär bland både bin, fjärilar och småfåglar. Har använts inom naturmedicin i generationer.
Solbrud (Helenium spp.)
Blommar från juli till september i brända toner av orange, gult och rödbrunt. En högrest sensommarfavorit som ger färg och liv – och lockar mängder av pollinatörer.
Daggfunkia (Hosta sieboldiana ‘Frances Williams’)
Med sina stora, blågröna blad med limefärgade kanter är daggfunkian både dekorativ och funktionell. De flesta funkior trivs bäst i skugga, men denna klarar även ett soligare läge. Ljuslila blommor som attraherar bin och fjärilar. De späda, hoprullade bladen är ätliga på våren och kan tillagas som sparris.
Kuromevide (Salix chaenomeloides 'Mt. Aso')
Denna videsort blommar på bar kvist tidigt på våren med vackert rödfärgade videkissar – en tidig nektarkälla som lockar humlor och blomflugor.
Dagliljor (Hemerocallis spp.)
Flera sorter i olika färger samsas i bädden. Många arter är ätbara – knopparna kan ätas färska i sallader eller friteras, och även rötterna används i asiatisk matlagning (vanligast är H. fulva och H. citrina). Dagliljor är också traditionellt använda inom örtmedicin och mycket omtyckta av pollinatörer.
Ormöga (Omphalodes verna)
En marktäckare med tidig blomning som gynnar pollinatörer och skyddar jorden mot uttorkning. Dock finns en hög risk för invasivitet, och växten planeras att tas bort framöver.
Doft, form och sommarminnen
’Valdemarsvik’
En E-planta, vilket garanterar svensk härkomst och god anpassning till vårt klimat. Den har ett vackert bågformat växtsätt och visar god tålighet mot regn.
Lavendel (Lavandula angustifolia)
En av våra mest älskade trädgårdsväxter – både för sin somriga doft och sin starka dragningskraft på bin, humlor och fjärilar. Lavendel har länge använts som medicinalväxt, med lugnande och kramplösande egenskaper. Blommorna ger fin smak i kakor och skorpor. Namnet kommer från latinets lavare – att tvätta – och växten har i århundraden använts i tvål, tvättmedel och doftpåsar. En lavendelkudde i linneskåpet sägs hålla malen borta.
Smultron (Fragaria vesca)
En lågväxande marktäckare som hjälper till att bevara fukt i jorden och förhindra oönskad växtlighet. Blommorna uppskattas av pollinatörer och de små röda bären är en älskad sommarfavorit – både för smaken och doften. Att trä smultron på strå hör till svensk sommartradition.
Sensommarens skönhet och styrka
Lavendel (Lavandula angustifolia)
En klassisk, vedartad medelhavsperenn som tål torka och älskas av pollinatörer. Används i bakverk, godis, doftkuddar, parfymer och eteriska oljor. Lavendel har i århundraden använts för att avskräcka skadedjur och sägs hålla malen borta från garderober och linneskåp.
Kärleksört (Hylotelephium telephium)
En senblommande perenn som erbjuder värdefull föda till pollinatörer under hösten. De krispiga bladen är ätliga och passar i sommarsallader. Inom folkmedicin har kärleksört använts för att främja sårläkning och lindra inflammation.
Solhatt (Echinacea spp.)
Robust perenn med färgstarka blommor i rosa, vitt, rött och orange. Rik på pollen och nektar, populär bland bin och fjärilar. Fröställningarna blir vintermat för småfåglar. Solhatten har lång tradition inom naturmedicin.
Rosenflockel (Eupatorium maculatum ’Atropurpureum’)
En hög, senblommande växt som kan bli upp till två meter. Trivs i sol till halvskugga och passar i ängslika planteringar eller vildare rabatter. En fjärilsfavorit med stark närvarokänsla i sensommaren.
Renfana (Tanacetum vulgare)
Blommar från juli till september med gula korgblommor som lockar bin, blomflugor och fjärilar. Har traditionellt använts som medicinalväxt, bland annat som maskmedel. Doften sägs avskräcka skadedjur som myror, myggor och kålfjärilslarver. Renfanan i vår örtagård har själv vandrat in – och är varmt välkommen!