Digitalt och Analogt Samspel i Stadskärnan (DAS)
I det här projektet ska vi utforska och öka förståelsen för hur kommuner, genom samarbete med näringslivet, kan omsätta sina strategier till konkreta åtgärder för att skapa en digitalt innovativ och levande stadskärna.
Status i projektet
Pågående
Finansiering och samverkan
Projektet genomförs med finansiering av Riksbankens Jubileumsfond Flexit och är ett samverkansprojekt mellan Trollhättans Stad och Högskolan Väst.
Om projektet
Bakgrund
Trollhättans stadskärna spelar en central roll för gemenskap och samhörighet. Den är inte bara stadens ansikte utåt utan utgör även grunden för tillväxt och lockar investeringar och talanger. Trots dess betydelse står stadskärnan inför utmaningar, särskilt inom detaljhandeln, vilket påverkar attraktionskraften och investeringsmöjligheterna. Externa handelskluster bidrar också till att färre personer rör sig i stadskärnan, vilket försvårar möjligheterna för en trygg och levande stad dygnet runt. För att möta dessa utmaningar och skapa en livfull stadskärna är samverkan med det privata näringslivet nödvändig. Den pågående digitaliseringen, som omvandlar arbetsmönster och konsumtionsbeteenden, kräver en innovativ planering för stadskärnan. En välplanerad digital stadskärna har potential att erbjuda oväntade lösningar för möten och ökad trivsel. Digitaliseringen blir avgörande för hållbar utveckling och tillväxt, med fokus på att möta behoven hos dagens konsumentgeneration.
Målet med projektet
Med utgångspunkt från Trollhättan Stads strategi för stadskärnan syftar projektet till att, i samverkan mellan kommunen och näringslivet, omsätta strategier till konkreta åtgärder för att skapa en digitalt innovativ och levande stadskärna. Det övergripande målet är att öka förståelsen för hur detta kan genomföras och därmed förvandla stadens centrum till en kreativ plats för möten, utbyten och upplevelser, både digitala och analoga.
Det här ska göras i projektet
Det här är ett forskningsprojekt i samverkan med Högskolan Väst. Malin Sundström, professor på Högskolan Väst, är projektledare och Trollhättans Stad är forskningspartner.
- Forskningsfrågan som styr projektet är: "Hur kan en kommun i samverkan med näringslivet överföra sin strategi till implementering för en digitalt innovativ och levande stadskärna?"
- Projektet innebär förändringsledning och samverkan mellan stad och näringsliv.
- Fokus på digitala innovationer, inklusive pilotprojekt kring hybrida mötesplatser, digitala erbjudanden och virtuella upplevelser, som följer aktionsforskningsprinciper.
Projektets konkreta leveranser
- Nulägesbeskrivning av samverkansprocesser med det privata näringslivet och förslag på nya samverkansmodeller.
- Vision för en levande stadskärna med digital innovation.
- Initiering och genomförande av samverkansaktiviteter med dokumentation av förändringsarbetet och löpande identifiering av kritiska händelser och avvikelser.
- Genomförande och utvärdering av olika insatsers resultat.
Reflektioner från projektledaren
Jag har länge fascinerats av det som händer i mellanrummen – där idéer inte riktigt har fått en form ännu, där strukturerna haltar, där samarbetet finns men ingen riktigt vet vem som äger vad. Just där, i det otydliga, pågår ofta något oerhört viktigt. Men det är svårt att fånga, svårt att mäta – och ännu svårare att styra.
Mitt pågående forskningsprojekt befinner sig just där. I korsningen mellan platsutveckling, digital innovation och något som kallas governance – ett forskningsfält som handlar om hur komplex samverkan fungerar i praktiken, när många olika aktörer försöker dra åt samma håll utan att någon har full kontroll.
I det här projektet studeras hur en mindre svensk stad – Trollhättan – försöker utveckla en levande stadskärna med hjälp av digitala verktyg. Det låter kanske enkelt, men verkligheten är allt annat än det.
Ta till exempel ett initiativ där staden byggt upp en 3D-karta som först var tänkt som ett internt verktyg för bygglovshantering, men som också skulle kunna vara ett nav för dialog, utveckling och platsvisioner. Eller en konceptuell spelapplikation som skulle locka barn att upptäcka staden genom geocaching – och som väckte liv i frågor om vem som egentligen får representera platsen och hur vi tar lärdomar vidare från designexperiment. Eller den märkliga roll som halvoffentliga bolag spelar när kommunen vill agera snabbt, men inte kan – och när näringslivet vill bidra, men inte vet hur.
Det är i sådana situationer som det blir tydligt att innovation inte bara är teknik – det är också politik, identitet, förhandling och vardagspraktik. Det handlar om hur vi styr det som inte låter sig styras med hierarkier och checklistor. Det handlar om governance.
Inom ramen för projektet har jag i dagarna skickat in en vetenskaplig artikel som analyserar hur digital twinning blir meningsskapande verktyg – inte bara tekniska lösningar. Jag har ytterligare texter på gång som handlar om fragmenterad styrning, konkurrens om platsvarumärket och rivalitet om digitala plattformar. Och jag skriver om hur design och aktionsforskning kan användas för att skapa verkligt deltagande – också från grupper som ofta glöms bort, som unga.
Men det som kanske slår mig mest är att alla jag möter – från kommunanställda till entreprenörer – säger ungefär samma sak:
Vi har idéer. Vi har engagemang. Men vi har inte riktigt en struktur för att få det att hålla över tid.
Kanske är det just där forskningen behövs mest. Inte för att ge svar – utan för att hjälpa till att se det som annars är osynligt. Mönstren. Motsägelserna. Möjligheterna. Och framför allt: vägar framåt som bygger på samarbete, lärande och gemensamt ansvar.
För i slutändan handlar det inte bara om stadskärnor eller appar. Det handlar om hur vi bygger platser där människor vill vara – tillsammans.
Malin Sundström
Maj 2025