Lärare sitter framför dator

Delaktighet och blockad på Facebook

Att få eleverna att känna sig delaktiga och uppleva att de blir lyssnade på. Min övertygelse är att detta kan vara den del som är det svåraste uppdraget vi har som pedagoger. Möt Marlene Kjell som arbetar som förstelärare på Lyrfågelskolan där hon arbetar aktivt med värdegrundsarbetet i sin undervisning i skolan.

Enhet Utbildningsförvaltningen Gärdhemsvägen 9 461 84 Trollhättan 0520-49 50 00 Utbildningsförvaltningen

Att ha fungerande elev och klassråd samt att eleverna ska få möjlighet att känna sig delaktiga i undervisningen genom att som exempel få möjlighet att bidra med kunskaper de redan har inom ett ämne eller redovisningsmetoder är jag övertygad om att alla skolor redan gör eller jobbar med.

Men min fråga blir då. Vad är viktigast? Att bli hörd eller att lyssna?

Jag har för första gången i mitt liv blivit blockad på Facebook. Ja ni läser rätt. Hur? Vad? Varför? Ja jag blev själv ganska paff när jag faktiskt för första gången i mitt vuxna liv blev tystad. Det var som om någon hade sagt åt mig var tyst och sitt ner. Det är ingen som är intresserad av att höra vad du säger. För så länge du inte tycker som oss har du ingen rätt till åsikt.

Sedan åkte jag ur Facebookgruppen fortare än kvickt utan närmare förklaring än den jag själv i efterhand får försöka plocka ihop. Där står man sedan utanför den virtuella dörren utan någon som helst möjlighet att vare sig förklara sig själv eller något annat heller för den delen.

Så kan det gå när man försöker försvara vår rätt till yttrandefrihet och vår rätt att inte tänka likadant som alla andra. Nu kommer jag inte att ligga sömnlös om nätterna för detta. Men det jag har svårare att släppa är tanken på hur lätt och fort det gick.

Ett litet klick så var mina tankar borta. Kvar fanns bara de tankar som som passade in i det trådägaren ville förmedla. Kanske tyckte trådägaren att jag bara hade dumma icke relevanta åsikter eller så blev hen rädd. Rädd för att fröken faktiskt hade tankar som var värda att lyssna på. Det är möjligtvis smittsamt.

Kanske inte helt oanat dras paralleller till vårt arbete med barn och unga. Att få eleverna att känna sig delaktiga och uppleva att de blir lyssnade på. Min övertygelse är att detta kan vara den del som är det svåraste uppdraget vi har som pedagoger. Att ha fungerande elev och klassråd samt att eleverna ska få möjlighet att känna sig delaktiga i undervisningen genom att som exempel få möjlighet att bidra med kunskaper de redan har inom ett ämne eller redovisningsmetoder är jag övertygad om att alla skolor redan gör eller jobbar med.

Men min fråga blir då. Vad är viktigast? Att bli hörd eller att lyssna?

Om ett barn har slagit sig och kommer gråtande så kan det räcka med att man lyssnar på det hemska som hänt och sedan mår barnet mycket bättre. Ofta mycket bättre än om man tyst tar fram ett plåster sätter det på knät och går därifrån. För det mest är plåstren ändå slut i förbandslådan så många gånger har man fått ersätta ett plåster med att lyssna och blåsa lite på det onda.

Möjligtvis har idag dessa två begrepp flutit samman. Om jag lyssnar på vad du säger men inte gör som du säger har jag då inte hört dig? I mänskliga möten kan man inte i samma utsträckning gömma sig bakom ett klick och blockera en person som ingen orkar eller vill lyssna på.

Hur lär man barn och elever att hantera att inte bli lyssnad på? Det kanske är något alla barn och unga redan är experter på? De är vana vid att ingen lyssnar. Att inte känna sig delaktig kan vara en faktor som leder till psykisk ohälsa. Är det något vi alla ska vänja oss vid? Nej du tycker fel! Klick. Så var du borta.

Eller måste vårt arbete med delaktighet, värderingar även innehålla moment där att lyssna, begrunda och inte avfärda andras åsikter än ens egna få en större plats. För det verkar som om en stor del av vår demokratis värde ligger i att lyssna. Inte att bara bli hörd.

Guldkorn

 "Om jag ändå kunde finna sanningen lika lätt som jag kan avslöja osanningen."
- Cicero

 

Senast granskad 2019-02-11 av Anna Bergqvist