Besökare i 60-talskläder tittar ut över ett fallpåsläpp. Bilden är svartvit. Fallens dag 17 juli 1960. Innovatums bildarkiv.

Fallens Dag år 1960-2018

I år fyller Fallens Dagar 60 år. Det firar vi med en artikelserie av Per-Åke Qvick som blickar tillbaka på hur det hela började. I denna tredje och sista artikel får vi veta vad som hände åren efter Fallens dag-premiären 1959.

Enhet Kultur och fritid Gärdhemsvägen 9 461 83 Trollhättan 0520-49 50 00 Kultur och fritid

Vad hände sedan?

”Fallens dag 1960 var regn, regn och åter regn.” (Skribent: Signaturen KÅSON, TT 19/7 1960)

Om Fallens Dags-premiären år 1959 haft tur med vädret så var inte det fallet (!) året efter även om förmiddagen började lovande vädermässigt. Eftermiddagen dominerades däremot av timslånga regnbyar. Sommaren 1960 var en av de mesta regnsomrarna på många år och sextiotalets somrar kom att bli överlag regniga och kalla ända fram till 1968.

Trots detta beräknades besökssiffran det här året ligga på runt 50 000 personer. Alltså 20 000 fler än 1959. Bara första timmen räknade man in så mycket som 10 000 besökare.

Nyheter på programmet och fler dagar på 60-talet

Nytt för året var en spektakulär flyguppvisning där sexton Lansenplan i olika formationer bjöd på en sprakande och rätt högljudd show.

”Fallens dag 1960 var teknik och natur i betagande kontrast. Även om regnet till viss del förmådde ta skönheten ur Fallens dag kunde ingen undgå att tjusas av kontrasten mellan stadens tunga, effektiva industri och den sköna och dramatiska naturen”. (Skribent: Signaturen KÅSON, TT 19/7 1960)

”Fallens Dag” ja. Numera handlar det ju om flera dagar och redan 1960 byggdes egentligen evenemanget ut till att innefatta också fredag, lördag och söndag även om namnet Fallens Dag behölls ända till 1978 då det byttes ut mot det mer korrekta ”Fallens Dagar”.

Industrin i stan, representerades ordentligt de kommande åren och det hölls industriexpo med Flygmotor, Nohab, SAAB, Stridsberg & Biörck, Stockholms Superfosfat, Trollhätteglass och Wargöns AB. Man visade bland annat flygmotorer, raketrobotar och givetvis bilar.

Både 1961 och 1962 blev även de regniga historier vilket inte hindrade att turisterna strömmade till. En nyhet 1962 var att släppa på fallet sent på kvällen och sedan låta strålkastarna belysa vattenmassorna.

Trots att fallpåsläppen är en imponerande historia fanns det de som menade att Fallens Dag bara gav en blek bild av originalfallens mäktiga framfart:

”Alla är vi också en smula plågsamt medvetna om att de dånande kaskader som vi har möjlighet att beundra på Fallens dag, i själva verket är en ganska stillsam påminnelse om trollhättefallens ursprungliga utseende. Ingen nu levande har sett de obundna fallen.” (Ur E. A. Brännströms föredrag ”Kring trollhättefallen” TT 21/7 1962)

Som sagt, ingen av besökarna under de första åren av Fallens dag hade någonsin upplevt de fria fallen som när vinden låg rätt sades kunna höras ända till Lilla Edet. Till och med till Göteborg har det sagts, men det är förmodligen en skröna.

Drottningtorget FD-1963 Polisman.jpgDrottningtorget  Fallens Dag 1963. MC-polisen Stig Ahlroth och kollegan Claes Halvdansson svarar på frågor och dirigerar trafik. 

1963 började man på allvar oroa sig över gamla Oscarsbron som man inte riktigt litade på i de här sammanhangen och året därpå spärrades den av för biltrafik under Fallens Dag för att 1965 stängas helt. 1969 revs bron och en ny byggdes.

Oscarsbron FD-1963.jpg
Oscarsbron Fallens Dag 1963.

Trollhättans femtioårsjubileum 1966 firades bland annat med att dela upp Fallens Dag, som på grund av vädret fick namnet ”Skyfallens Dag”, på fyra dagar.

1968 var det däremot återigen en riktig dundersommar och Fallens Dag firade tioårsjubileum. Ja, faktiskt, trots att första gången var 1959 så räknade man antalet tillfällen istället för år och även denna gång var ”dagen” utökad till fyra hela dagar.

Ett av de mest uppmärksammade inslagen 1968 var ett gäng finska forsrännare som gav en hisnande uppvisning. De började sin färd under Oscarsbron och åkte sedan på stockar hela vägen ner till Åkersvass. För att ge ordentlig skjuts ökade man också fallpåsläppsvolymen till 600 000 liter vatten per sekund istället för det brukliga 300 000 liter.

I slutet av sextiotalet började smått kritiska röster göra sig hörda och man menade att ”de brusande vattenmassorna” inte längre drog publik som förr och önskemål om att utöka arrangemanget uppkom.

Fallens dag - blev Fallens dagar under 70-talet

Det var också vid den här tiden man introducerade olika teman för varje år. 1970 gick i polisens tecken och man demonstrerade polisutrustning och tekniska hjälpmedel för allmänheten. Andra teman som kom upp de kommande åren var järnvägen, bilen och flyget.

1970 upphörde turistföreningen och Trollhättans Kommun gick in som medarrangör i dess ställe.

Program Fallens Dag 1970 (TT 15/7 1970)

Program FD-70-tal.jpg

1971 blev ett av de klenare åren publikmässigt med enbart cirka 15 000 besökare så inför 1972 satsade man mer än någonsin på att på att marknadsföra Fallens Dag vilket också gav resultat med sammanlagt cirka 60 000 besökare det året.

När det var dags för sextioårsfirandet av stan 1976 hölls en hel ”Fallens Vecka” med sju dagar som avslutades med fyrverkeri som även det blivit en tradition.

Programmet fortsatte att utökas de följande åren bland annat genom att idrottsföreningarna började intressera sig och anordna olika kringarrangemang och man kom också igång med att engagera kända artister.

1986 introducerades Kraftprovet av TIF och TSOK och 1989 infördes bilfritt fallområde plus aktiviteter på Strandgatan där hemslöjdare ställde ut sina verk. Helt nytt var också öltältet som var första gången ölservering förekommit utanför restaurangväggarna i Trollhättan.

Nu är vi framme vid 90-tal och 00-tal

1990 var det premiär för Drakroddstävlingen och verksamheten på Strandgatan blev ytterligare utbyggd med uteserveringar, hantverkare och en rad evenemang.

Från den ganska lågmälda starten 1959 med folkdans och amatörteater har Fallens dagar mer och mer blivit en stadsfest av stora mått.

År 2000 invigdes Riddarspelen som senare bytte namn till Tornerspelen och 2001 veks hela Strandgatan ända fram till Kanaltorget för festivalen.

På den vägen har det varit och i år firas alltså Fallens Dagars sextioårsjubileum. Gösta Vogel-Rödins tanke om att Fallens Dag skulle bli en återkommande tradition har verkligen uppfyllts och det ser inte ut som om intresset för evenemanget skulle avta. De senaste åren har inneburit det ena publikrekordet efter det andra.

Det fanns också i början en teori om att det inte fick vara för vackert väder eftersom man då trodde att folk hellre skulle åka till stranden och sola men även det har erfarenheten visat vara ogrundade farhågor eftersom även sådana varmdagar inneburit besökarrekord.

Skribent: Per-Åke Qvick

Ett stort tack för hjälpen går till Annika Hjortkap, Göran Vogel-Rödin, Gunvor Olsson, Patrik Alexandersson och Trollhättans bibliotek.

Senast granskad 2019-07-04 av Jenny Persson