Anna om att lära tillsammans

Anna Werner arbetar som lärare för Paradisskolans English Speaking Classes(ESC). I sin krönika berättar hon om hur undervisningen och lärarens roll har förändrats under åren. Hon skriver om hur det idag handlar om att lära tillsammans med eleverna, både för elever och lärare. Trevlig läsning!

Enhet Utbildningsförvaltningen Gärdhemsvägen 9 461 84 Trollhättan 0520-49 50 00 Utbildningsförvaltningen

Jag är lärare, det betyder att ”kunskap” är en stor del av min vardag. Men vad är egentligen kunskap? Är det något jag ger mina elever, eller är det något mina elever skapar själva, och vilken är min roll i klassrummet? Är jag den som ska berätta om allt jag kan för eleverna som liksom tomma kärl fylls på med kunskap eller är jag dirigenten som ska få arbetet i klassrummet att fungera som en samspelt orkester, en orkester där alla musikanterna utifrån sin förmåga spelar samma melodi?

"En bra lektion var tyst, det som hördes var min röst och möjligtvis elevernas när de en i taget svarade på frågor...."

 

Inför att jag började som lärare för nästan tjugo år sedan fick jag lära mig mycket om hur jag håller en perfekt föreläsning, hur jag strukturerar arbetet så att eleverna kan samma sak som jag när de går ut ur klassrummet vid lektionens slut. En bra lektion var den då eleverna satt i rader, vända mot mig, med pennan i högst hugg och var helt fokuserade på att kopiera mina kloka ord. Med åren blev jag riktigt proffsig, mina handskrivna OH-bilder blev allt snyggare och när datorn gjorde sitt definitiva intåg tog mina OH-bilder ännu ett steg i sin utveckling, numera fyllda med roliga screen-beans. En bra lektion var tyst, det som hördes var min röst och möjligtvis elevernas när de en i taget svarade på frågor som jag mycket väl kunde svaret på.

"Tiderna ändras och idag är det inte helt tyst i mitt klassrum" 

 

Tiderna ändras och idag är det inte helt tyst i mitt klassrum. Många gånger pratas det för fullt, och det är inte jag som pratar mest. Idag är det mina elever som har det största talutrymmet. För alla som ser ordning och reda i skolan som tysta klassrum där eleverna ödmjukt sitter och inväntar kunskap är mitt klassrum helt fel, men jag ser det som helt rätt. Jag tror inte på tanken att rakt av föra min kunskap in i huvudet till mina elever, jag tror att det måste ske något mellan mig och eleven, någon form av utbyte för att eleverna ska utvecklas.

I de klassrum där jag arbetar pratas det alltså mycket mer än förr, och det pratas på engelska. De elever jag möter har valt att läsa Matematik, NO, SO och Teknik på engelska och de gör det på Paradisskolan i Trollhättan, i English Speaking Classes (ESC). För oss som jobbar här är språket och ämnet lika viktigt, det är genom språket vi lär, det är genom språket vi kommunicerar och språket är det verktyg som förklarar världen för oss. ESC byggdes upp här i Trollhättan för att tillgodose behovet av undervisning på engelska för de barn som kom hit med föräldrar som t.ex. fått jobb på SAAB och Volvo Flygmotor. Idag ser Trollhättan annorlunda ut och vi har vi inte riktigt lika många elever med engelska som modersmål, även om vi ser att de utländska anställda blir allt fler igen. De flesta i våra klassrum har idag engelska som andra, eller kanske till och med tredje eller fjärde språk och de har ofta en dröm om att någon gång i framtiden själva arbeta utomlands. Med världen som framtidens arbetsplats ser de att engelskan kommer vara viktig.

"Jag tänker ibland på vårt arbete som en riktigt stor symfoniorkester där vi som lärare har dirigentpinnen men vet att utan vara elever, de som kommer med tankar, funderingar och drömmar inför framtiden, utan dem blir vi inte någon orkester över huvud taget" 

 

Språkligt kunnande kommer dock inte utan ansträngning och vi som lärare måste medvetet arbeta för att våra elever ska lära sig sina skolämnen precis lika bra på engelska som de elever som läser på svenska. Det klarar ingen av på egen hand. Som lärare kan du inte göra det ensam, du måste ha dina kollegor med dig, och du måste få med dig eleverna. Eleverna kan inte klara det på egen hand, de måste ha andra elever omkring sig som stöttar upp.  I ESC klasserna gör vi detta bl.a. genom ämnesövergripande arbete och genom att lära tillsammans. Jag tänker ibland på vårt arbete som en riktigt stor symfoniorkester där vi som lärare har dirigentpinnen men vet att utan våra elever, de som kommer med sina tankar, funderingar och drömmar inför framtiden, utan dem blir vi inte någon orkester över huvud taget. Tillsammans med dem kan vi däremot skapa något riktigt bra.

Så hur var det nu med kunskap, vad är det? Ja, jag är benägen att hålla med Konfucius som flera hundra år före vår tideräkning sa att: ”Att veta när man vet något, och att veta när man inte vet något, det är kunskap.” Jag tror inte att vi vet att vi vet något förrän vi har människor omkring oss som kan bekräfta oss, och jag tror inte vi vet att vi inte vet förrän det finns människor omkring oss som kan tala om det för oss… och därför ser jag att språk, kommunikation och samarbete blir det allra viktigaste att ge eleverna inför framtiden.

Pedagogiska guldkornstankar

Vad blir då mitt övergripande råd, tips, till alla lärare utifrån allt detta? Ja, det blir ett råd jag också ger till de lärarstudenter som hittar fram till mitt klassrum - att inte tro att det finns några enkla knep, några genvägar till en fungerande och givande undervisning. Visst kan vi alla använda glasspinnar, vi kan alla sluta med läxor och vi kan flippa vårt klassrum, men vi måste också veta varför vi gör detta. Vad är den bakomliggande tanken, vilken är den vetenskapliga teori som vi grundar vårt agerande på? Efter många utflykter åt olika håll, utflykter där jag testat i stort sett alla metoder och knep som kommit i min väg har jag känt att det inte funkar längre. Jag testar det där ”fantastiska” men efter ett tag är jag tillbaka i samma vanor som förr, det där som andra tyckte var helt fantastiskt fick inte samma effekt i mitt klassrum.  Problemet har varit att jag testat nya metoder, men aldrig egentligen sett var de haft sin grund.

Mitt råd är därför att alltid ta reda på grunden till den där populära metoden som andra säger är så väldigt bra. Fundera över om den verkligen passar in i din syn på vad kunskap är och hur undervisning ska gå till och var beredd att förnya ditt sätt att tänka om du märker att det behövs. Med utgångspunkt i detta tycker jag att du ska ta reda på vad ”cooperative learning är”. I Sverige kallas det ofta för ”kooperativt lärande” eller ”samarbetsinlärning”. Den som vill kan se detta som ett förhållningssätt i klassrummet, baserat på mycket forskning och med stöd i beprövad erfarenhet. Här kommer mycket av det som Trollhättans stad arbetat med inom ramen för språkutvecklande arbetssätt in på ett naturligt sätt och här passar det som för många blir fokusområde under nästa år, formativa förhållningssätt, också in utan ansträngning. Inom ”cooperative learning” finns en mängd tankar kring hur du får dina elever att arbeta tillsammans ”på riktigt” och inte bara sitta bredvid varandra medan de jobbar var för sig.

Det kliar i mina fingrar, jag vill skriva ner de metoder jag tycker är de bästa, de du borde prova i ditt klassrum, men det ska jag inte göra för du behöver komma fram till det själv, utifrån den du är och de elever du vet att du har i ditt klassrum. Men, vill du komma och se hur vi lärare och elever jobbar tillsammans i ESC är du hjärtligt välkommen på besök!

Vill du läsa mer om cooperative learning?  

Börja då med någon av följande bloggar:

Pedagog Malmö 

Kooperativt lärande 

Cooperative learning 

Kontakta Anna 

Har du tankar eller frågor om innehållet i denna krönika? Kanske är du mycket inspirerad och vill diskutera innehållet vidare med Anna? Då är du välkommen att kontakta henne: 

Epost: anna.werner@trollhattan.se

Senast granskad: 2017-06-08 | av: Elin Sjöberg
Tipsa en vän
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)