Miljöförvaltningen gör tillsyn på lantbruk och hästgårdar. Tillsynen innebär kontroll av verksamheten, krav på åtgärder och information till verksamhetsutövaren.
Uppdraget finns i miljöbalken och tillhörande förordningar och föreskrifter. De nationella miljömålen Ingen övergödning och Giftfri miljö är även vägledande för förvaltningens och verksamhetsutövarnas gemensamma ansvar för att skapa en hållbar utveckling inom lantbruksnäringen.
Som stöd för tillsynen finns också en plan som miljönämnden beslutar om varje år. Enligt nämnden ska miljöförvaltningen speciellt ha tillsyn över miljöskyddet i den kemiska bekämpningen och i kemikaliehanteringen.
Tillsyn – vad innebär det?
Tillsyn innebär i första hand kontroll eller inspektion av lantbruk och hästgårdar, krav på åtgärder och information till verksamhetsutövarna.
Vid inspektionen kontrolleras
- miljöskyddet i jordbrukandet
- stallgödsellagringen
- spridningen av stallgödsel
- odling och gödsling
- hanteringen av kemiska bekämpningsmedel - hanteringen av brännoljor, smörjoljor och övriga kemikalier
- hanteringen av avfall och farligt avfall
- andra saker gällande miljöskydd som uppmärksammas vid inspektionen
Gårdar med stallgödselhantering och kemisk bekämpning inspekteras återkommande. Den stora gruppen mindre deltidsjordbruk utan djurhållning inspekteras bara då det är påkallat av någon speciell anledning.
Inspektionen - hur går den till?
Miljöförvaltningens kontaktar fortlöpande jordbrukare och hästhållare och bokar tid för inspektion. Den är oftast en återkommande sådan, men det kan även gälla inspektion av en ny verksamhet som inte funnits tidigare på gården eller som förvaltningen inte känt till tidigare.
Inspektionen anpassas efter gårdens och verksamhetens förutsättningar. Man går tillsammans runt på gården och i dess byggnader och besöker de platser där det hanteras miljöfarliga ämnen. Sedan pratar man om och går igenom de saker som inte går att se på plats, t.ex. gödslingsplaneringen, gödslingen, hur sprutning utförs och egenkontrollen. Inspektören tittar på papper som styrker t.ex. egenkontrollen, man diskuterar klimatåtgärder m.m.
När inspektionen avslutats, diskuterar man miljökrav och eventuella åtgärder, samt hur de ska genomföras. Förvaltningen gör en bedömning och vanligtvis åtar sig verksamhetsutövaren att göra vissa åtgärder inom en viss utsatt tid. Detta står sedan i den inspektionsrapport som inspektören skriver och sänder till verksamhetsutövaren efter inspektionen. Oftast medföljer även en checklista för att förklara förvaltningens bedömningar.
Om bristerna är allvarliga, om miljöpåverkan är stor, om ett miljöfarligt utsläpp pågår eller om inspektören uppmärksammar brister som skulle varit åtgärdade tidigare, kan miljönämnden besluta/förelägga om åtgärder. Detta sker mer sällan.
Efter inspektion bedömer förvaltningen tillsynsbehovet i verksamheten på gården med avseende på miljöriskerna i verksamheten och förvaltningens erfarenheter av miljöskyddet i verksamheten. Sedan bestämmer förvaltningen ett framtida återkommande tillsynsintervall på mellan 1 och 5 år. Flertalet gårdar får ett intervall på mellan 3 till 5 år, om det inte finns särskild anledning att inspektera oftare.
Förvaltningen tar timavgift för tillsynen enligt fastställd taxa.
Vilka miljöbestämmelser gäller?
Jordbruksverket är central myndighet för miljötillsynen och bestämmelserna om miljöhänsyn i jordbruket och hantering av växtskyddsmedel i jordbruket.
Miljöbalken, förordningar, föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket och hantering av växtskyddsmedel - samt mer detaljerad information om hur man praktiserar miljöhänsyn i jordbruket finns på Jordbruksverkets hemsida under rubriken Odling-Växtnäring eller Odling-Växtskydd (se länk till höger).
Övrig miljöfarlig verksamhet på jordbruk och hästgårdar liknar i mångt och mycket andra verksamheter vad gäller miljörisker och krav på miljöskydd. Bestämmelserna är inte unika för jordbruk och hästgårdar. Det gäller t.ex. bestämmelser om lagring av brännolja, hantering av kemikalier och köldmedier, utsläpp av avloppsvatten m.m. Läs mer om detta under länkarna till vänster under rubriken Företagare/Miljöfarlig verksamhet.
Lantbruk och hästgårdar i Trollhättans kommun
I kommunen finns ca 220 djurhållande gårdar och ca 170 växtodlingsgårdar utan lantbruksdjur eller hästar(år 2010). Av de 220 djurhållande gårdarna är ca 90 jordbruk med främst lantbruksdjur och ca 130 hästgårdar. Gårdarna är oftast små och håller mellan 1 och 10, upp till 20 s.k. djurenheter. Flertalet är fritids- eller deltidsjordbruk. De större jordbruken håller mellan 25 – 50 djurenheter, några upp till 100.
Jordbruk med lantbruksdjur består främst av gårdar med mjölkkor, dikor, köttdjur och får och några få gårdar med getter, grisar och värphöns. De ca 170 rena växtodlingsgårdarna är av mycket varierande storlek. Bara några av dem är heltidsjordbruk.
Läs mer om djurenheter på Jordbruksverket hemsida.
Gårdarnas miljöfarliga verksamhet
Den miljöfarliga verksamheten på jordbruken och hästgårdarna och deras miljöpåverkan varierar mycket. På mindre djurhållande gårdar, speciellt hästgårdar, är den av förklarliga skäl generellt liten. Lagringen av stallgödsel och omhändertagande av stallgödseln utgör där den största miljörisken.
På större djurhållande gårdar och större jordbruk utan djur är miljöriskerna större och förvaltningen uppmärksammar ibland allvarliga brister i miljöskyddet. Det kan t.ex. gälla stallgödselhanteringen, hanteringen av brännoljor, den kemiska bekämpningen samt hanteringen av andra oljor och avfall.